top of page

SPECIALOMRÅDEN

Vuxna adopterade

Att vara vald men ändå bortvald.

Bär du på känslor av ensamhet och utanförskap?
Känner du tillhörighet men ändå inte?
Lider du av depression eller separationsångest?

Att vara adopterad kan kännas som att vara vald men ändå bortvald. Vissa tänker nästan aldrig på det, medan andra bär på en känsla av utanförskap och funderingar kring sitt biologiska ursprung eller på frågor som: ”Vem är jag?”, ”Var hör jag hemma?”. Även om adoption ser olika ut för varje person, finns ofta en inre längtan – efter tillhörighet, förståelse och efter att få ihop olika delar av sig själv.

Vuxen adopterad kvinna som reflekterar över sin barndom, representerar adoption, barndomstrauma och känslomässiga sår.

Vare sig du är adopterad i samma land eller från ett annat, bär du ofta på en särskild sårbarhet genom att ha skilts från dina biologiska föräldrar. Om du dessutom haft fler än en vårdgivare innebär det att du upplevt flera separationer, vilket kan påverka din förmåga att knyta an och få det stöd du behövt i utvecklingen. Det här sätter ofta spår som känns långt senare i livet - som kan visa sig i relationer, i övergångar och uppbrott, eller som en diffus känsla av att något saknas. Och det är kanske denna sårbarhet som fortfarande påverka dig psykiskt och fysiskt i ditt liv än idag.

 

Att ta hjälp av någon som inte bara har erfarenhet och kunskap, utan även från ett inifrånperspektiv förstår anknytningsproblematik, utanförskap och inre sårbarhet, kan vara avgörande för att bli fri och läka de inre sår som många adopterade bär på.

bottom of page